VÅR UPPMANING
Redan före pandemin befann sig 23 miljoner barn i EU i en situation där de riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning. De ekonomiska svårigheter som familjer i Europa har ställts inför under denna period, liksom de störningar som krisen orsakat inom utbildning och omsorg, har förvärrat denna redan oroväckande situation. De folkhälsorestriktioner som införts på grund av pandemin har gjort det svårt för många barn att följa med i undervisningen, vilket har lett till att en del har hoppat av skolan helt. Att barnen inte har möjlighet att umgås med sina jämnåriga har påverkat deras psykiska hälsa. Konsekvenserna har varierat avsevärt beroende på barnens socioekonomiska bakgrund, samtidigt som fattigdomen har ökat.
Pandemins inverkan på skillnaderna i fråga om barns levnadsförhållanden är ojämn och alarmerande. Därför uppmanar vi till förnyade ansträngningar från EU-institutionernas sida i arbetet med att få till stånd en barnunion, det vill säga en union som säkerställer lika möjligheter för alla barn, och skyndsamma åtgärder för att genomföra barngarantin och ett Next Generation EU som verkligen fungerar för Europas kommande generationer.
Det råder knappast några tvivel om att Europas bräcklighet är ett resultat av att ojämlikheten ökat och att välfärden undergrävts under en längre tid, vilket har lett till att vårt samhälle har blivit mer sårbart för ekonomiska och miljömässiga kriser och, som vi har sett, hälsokriser.
Våra barn är nyckeln till mer rättvisa och hållbara samhällen. Det finns mycket som tyder på att skillnader i fråga om livsmöjligheter uppstår redan under de första levnadsåren och att de till stor del förs vidare från generation till generation. I nuläget är det många familjer med små barn som inte får tillräckligt med stöd, och endast hälften av EU:s medlemsstater har uppnått EU:s mål om att tillhandahålla förskoleverksamhet och barnomsorg till 33 % av alla barn under tre år.
Eurostats statistik skulle vara oroväckande även om det inte vore för effekterna av covid-19. I nio länder är det färre än ett av fem barn som omfattas av barnomsorg, och dessa barn kommer vanligtvis från hushåll som har det bättre ställt. Det är bekymmersamt att barn från familjer med sämre förutsättningar, barn med särskilda behov, barn från låginkomsthushåll och barn som bor på landsbygden och i avlägsna områden i mycket mindre utsträckning omfattas av förskoleverksamhet och barnomsorg.
I vissa länder deltar mindre än 20 % av barnen från dessa grupper i någon form av förskoleverksamhet eller barnomsorg. För hushållen med högst inkomst ligger motsvarande siffra på 70 %. I en studie som FEPS (stiftelsen för progressiva Europastudier) har utarbetat tillsammans med sina partner konstateras att det i EU är omkring 15 % mer sannolikt att barn i åldersgruppen 0–3 år från den befolkningsandel på 40 % som har lägst socioekonomisk status uppnår genomsnittsresultat som tonåringar om de har tillgång till barnomsorg vid 1 eller 2 års ålder. Av studien framgår att olika välfärdsaspekter påverkar barnens framtida utbildningsresultat. I länder där t.ex. sysselsättningsgraden bland kvinnor ligger över EU-genomsnittet och där båda föräldrarna har rätt till föräldraledighet uppnår barn från hushåll med sämre förutsättningar lättare goda utbildningsresultat.
Om vi inte tillhandahåller inkluderande tjänster av god kvalitet kommer Europas barnomsorg och förskoleverksamhet därmed att förbli ett sätt för barn från hushåll som har det bättre ställt att leva ut sin fulla potential, snarare än ett sätt att minska ojämlikheten och undanröja social utestängning.
Som förespråkare av progressiv utveckling efterlyser vi en systemomställning som innebär att förskoleverksamhet och barnomsorg inte längre styrs av efterfrågan utan är något som alla barn har rätt till. En lagstadgad social rättighet förankrad i EU-lagstiftningen.
EU har kapacitet att genomdriva politiska innovationer och den politiska styrka som krävs för att möjliggöra en ny era av stöd och utveckling för alla barn i EU och för att komma till rätta med de ihållande trenderna i fråga om ojämlikhet. Som progressiva ledare, akademiker och aktivister från hela Europa grundar vi därför vår vision om en barnunion på följande mål:
1. Få till stånd ett snabbt ikraftträdande av den europeiska barngarantin. Många ledamöter av Europaparlamentet och hela den progressiva familjen har efterlyst en europeisk barngaranti för att ta itu med de multidimensionella aspekterna av barnfattigdom.
Barngarantin skulle säkerställa att alla barn i EU som lever i eller riskerar att drabbas av fattigdom har tillgång till fri tidig barnomsorg av god kvalitet, liksom till hälso- och sjukvård, utbildning, anständigt boende och näringsriktig kost. Förhandlingarna pågår och alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att göra barngarantin till en integrerad del av EU:s politik. Detta inbegriper en särskild budget om 20 miljarder euro och bindande finansieringsåtaganden för medlemsstaterna i deras nationella program för ESF+.
2. Utveckla ett ekosystem för investeringar till förmån för barn i EU, genom att först lägga fram en korrekt planering avseende medlen inom ramen för Next Generation EU. Med tanke på att barn drabbas särskilt hårt av många av pandemins effekter bör barnunionen bli en grundläggande pelare i EU:s återhämtningsstrategi. För detta krävs att de nationella återhämtningsplanerna inriktas på omsorgstjänster för Europas kommande generationer.
Ett ekosystem för investeringar till förmån för barn i EU bör bygga på barngarantin, faciliteten för återhämtning och resiliens, strukturfonderna och nationella resurser och syfta till att förbättra det effektiva tillhandahållandet av inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet för alla, med särskilt fokus på de mest utsatta barnen och familjerna.
3. Säkerställa lika tillgång till inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet för alla. EU-lagstiftningen bör säkerställa barns rättigheter, inbegripet rätten till allmänna och överkomliga offentliga tjänster för alla och särskilda resurser för utsatta barn och barn i riskzonen. Att främja kvalitet och inkludering är centrala prioriteringar. Detta inbegriper att i) ge lärare anständiga löner och utbildning så att de i sin tur kan ge Europas nästa generation de färdigheter som behövs för att lyckas på tjugohundratalet, ii) stärka barns frigörelse och deras roll som drivkrafter för förändring, iii) underlätta föräldrars och samhällsgruppers engagemang och deltagande och iv) utnyttja synergierna mellan förskoleverksamhet och barnomsorg och social trygghet och arbetsmarknadspolitik. Faktum är att inkomststödåtgärder till förmån för barn, aktiva arbetsmarknadsåtgärder, särskilt i fråga om kvinnors sysselsättning, anständiga minimilöner som fastställs genom lagstiftning eller kollektivavtal och lämplig föräldraledighet som inte är könsbunden är avgörande när det gäller att komma till rätta med de strukturella ojämlikheterna, som utgör en riskfaktor för barns utveckling.
Covid-19-pandemin innebär nya och mycket svåra utmaningar för sårbara hushåll. Som sakkunniga, aktivister och politiskt ansvariga anser vi att det är dags att höja Europas ambitioner och att med eftertryck uppmana till skapandet av en barnunion. Vi uttrycker härmed vårt krav på att EU lever upp till sina medborgares förväntningar och säkerställer deras välbefinnande, inte bara genom bankunionen, kapitalmarknadsunionen, energiunionen och andra ekonomiska samarbeten, utan även genom en social union, med det tydliga syftet att värna alla barns välbefinnande.
